Christian Kracht: Air

FLICKAN ÄR HUNGRIG OCH PÅ JAKT. NÄR HON SKJUTER IVÄG PILEN HAR RÅDJURET FÖRVANDLATS TILL MÄNNISKA. EN MAN FRÅN EN ANNAN DIMENSION ÄR SKADAD. Svårt skadad. Flickan väljer att rädda främlingen.

Scenen är placerad i en sagovärld som jag associerar till medeltiden. Trakten plågas av en pestliknande sjukdom som bara sparat några, som flickan. Här finns också en elak härskare som hon flyr ifrån.

Mannen hon möter har en slags glasbottnar vid ögonen som gör det lättare att se och sikta. Kanske var dålig syn orsaken till att hon fällde mannen, istället för djuret?

När de båda, några scener senare, blir jagade av härskarens mannar, blir de beskjutna av flickan, som får använda främlingens 3D-utskrivna vapen.

Sagotid blandas med nutid, med samtid, med tidsförvrängelser.

I en annan del av berättelsen finns nutiden och mannen som är på väg från en liten ö i Skottland till Stavanger, där han ska måla ett utrymme i en perfekt vid nyans.

Och på något sätt förenas dessa perspektiv i Christian Krachts roman ”Air”. När jag hade lyssnat klart på boken (som inte fanns som e-bok på Storytel) var jag i en slags undran. Berättelsen är suggestiv, jag fortsätter lyssna, jag vill fortsätta, jag gillar språket (och saknar att inte kunna byta till läsaren) och ändå finns frågan kvar: Vad ska jag förstå av Air?

Så jag tar och googlar författaren, får veta att han är den som introducerade ”poplitteratur” i Tyskland och har en rad verk bakom sig. Och jag tänker att för den som kan sin Kracht kanske Air är en naturligt skildring av författarens syn på världen. Frågan är om jag ska ta fler steg in i den? Världen tycks suggestiv nog för att våga gå en runda till. 

PS: Dagens nyheter utsåg denna roman som 2025 års nästa bästa bok.