Mark Sullivan: Under en brinnande himmel

VAD ÄR EGENTLIGEN HJÄLTEMOD? I ”UNDER EN BRINNANDE HIMMEL” ÄR DET PRECIS VAD LÄSAREN MÖTER! 

Tänk dig att du är tonåring under andra världskriget och bor i ett land som är ockuperat av tyska nazister, du vet att kriget pågår, du ser vad som händer runt omkring dig och så inser du att du vill göra en insats.
När du börjar arbeta för att rädda människor, eller till och med ditt land, vet du att du hela tiden riskerar ditt liv - ändå fortsätter du.
En sådan hjältemodig människa var italienaren Pino Lella - på riktigt. 

Det finns krigsberättelser och det finns krigsberättelser. Somliga berättare vill bjuda på detaljerad fakta och skriver torrt som fnöske.  Men för att få läsare, för att skapa engagemang krävs mer än staplandet av fakta. Människan behöver finnas med. Jag behöver känna något slags angelägenhet. Det gäller inte minst böcker som handlar om krig. Jag har under det senaste året kommit att läsa många berättelser om krig - och de flesta handlar om motstånd. Alltså om att göra motstånd mot förtryckare. Om att kämpa för frihet, till varje pris. Om viljan att bidra, trots att priset kan vara livet. Tänk om det är så att enskilda människors hjältemod bidragit till att den europeiska kontinenten inte blev helt nazistisk?

När jag först hör talas om den här boken, noterar jag att den bygger på verkliga händelser, även om det är en roman. Det är sällan en riktigt kan veta exakt vad som hände, vad människor tänkte, vilka deras drivkrafter var.

Då gäller det för författaren att gör ordentlig research och så visa vad som skedde i handling. 

Därför tas jag med till norra Italien hösten 1943 och det tar inte många sidor innan jag är fast i boken. En sak som är skön för mig är också att jag på förhand vet att huvudpersonen kommer att överleva (eftersom det är han som försett författaren med sin berättelse… och det skedde så där 70 år efter kriget…)
Boken handlar om vad som hände i norra Italien från hösten 1943 till krigsslutet i slutet av april 1945 - och jag måste erkänna att den delen av andra världskriget visste jag egentligen ingenting om. Trots att mer än halva Italien hade blivit befriat av de allierade, var det nazister och Mussolinis fascister som styrde i norra Italien. (Trots att fascisten Mussolini i praktiken satt i husarrest vid den tiden. )Milano var en ockuperad stad och nazisterna gjorde allt de kunde för att skrämma italienarna till lydnad. 

Bara ett exempel: Har du tänkt på vad decimering kan betyda? I detta fall handlar det om att arkebusera var tionde person (som i deci-meter, deci-liter etc). Som hämnd för att motståndsrörelsen sprängt EN tysk lastbil, får var tionde fånge plikta med livet, för att statuera exempel.

När berättelsen börjar är Pino 17 år och börjar ta judiska flyktingar över Alperna och in till räddningen i Schweiz. ”Tar flyktingar över bergen” - det låter väl inte svårt. Betänk då att det är Alperna vi talar om, och att många skulle smyga förbi nazister och andra, och kravla sig upp för isiga bergspass. Alltså, livsfara på livsfara - och berättat på ett sätt som gör att det känns i hjärtat - utan att vara det minsta sentimentalt.

Senare agerar Pino som spion och blir privatchaufför till den högste nazisten i Italien. Från den positionen får han bevittna vidriga krigsbrott och kan ibland förmedla sina iakttagelser till de allierade - något som bidrog till att nazisterna tvingades retirera över bergen, när de allierade anlände. Det är en berättelse om ett land i krig och de hjältemodiga handlingar som gjordes då. Det som gör berättelsen ännu mer gripande är att Pino Lella - och personerna i boken fanns på riktigt. Grunden för boken är författaren, Mark Sullivans, intervjuer med Lella - och massor med forskning om vad som hände i norra Italien. En för många okänd krigs - eller ska jag säga motstånds - skildring. Rekommenderar läsning/lyssning till 150%

En av de saker som berör mig mest är vad som händer i det slags ingenmansland som kan uppstå när en förtryckare har fallit och innan en ny ordning har skapats. Det är då vi ser människor som plötsligt börjar anklaga varandra för krigsbrott, med lynchningar och liknande som följd. Vad är det som gör att människor blir så blodtörstiga vid den tiden? (Jag har en vän, dokumentärfilmaren Eric M Nilsson, som befann sig i Bryssel som barn, under kriget. Han har aldrig varit så rädd som strax efter att Belgien befriades - för där såg han hur exempelvis kvinnor blev mördare för att de kanske hade haft i hop det med en nazist, och liknande.

Nåväl. Denna bok är fantastik.Det är inte bara elände, här finns också stora portioner kärlek - och efterordet, där författaren berättar om sin research, är som en intressant bok i boken).