Boken är indelad i tre delar. Före. Avslöjandet. Efter. Och är en beskrivning av hur två människor tar sig igenom skuld, skam och rädslor, för att bli mer trygga i sig själva, för att kunna visa sårbarhet, och för att kunna leva på riktigt. I slutet av boken talar de en del om riskerna med publikationen - de var medvetna att en bok om sexberoende verkligen kan leda till ramaskrin. Vilket det gjorde.

JAG FÖRSTÅR, REDAN NÄR JAG LÄST DE FÖRSTA KAPITLEN, UNGEFÄR HUR DET KOMMER ATT GÅ. Men trots att just den spänningen är borta, fortsätter jag ändå fascinerad att läsa. ”Så kommer det att gå”, tänker jag - men hur beskriver författaren vägen dit? Det intresserar mig.

När jag lyssnar på Alex Schulmans senaste bok ”17 juni” känns det lite som att besöka en björn som ligger i ide. Den sovande björnen är barndomen. Om man väcker den mitt under djupsömnen - vad kan hända då? Kan den få ett raseriutbrott? Blir den glad? Vill den skaka bort dig och säga: ”Påminn mig inte om barndomen igen, den ska sova för alltid”?

Detta är den första - och hittills enda - boken i Samuel Karlssons serie om reportern Tasha.

Berättelsen startar i nutid, med att en tjallare dör, mer eller mindre i reporterns armar. 

Men det är något i händelseförloppet som får Tasha att vända blicken bakåt, mot tiden då hon jobbade och bodde i Vimmerby. Finns det en koppling mellan händelser i Vimmerby för fyra år sedan och det som händer nu?

Tänk dig en någorlunda välbärgad polsk-judisk familj i 1930-talets Polen. Föräldrarna har ett skrädderi och de bor med sina fem barn i en stor vacker lägenhet mitt i staden Radom - där det vid denna tid bor 30 000 judar. 1945 är 300 av dessa ännu i livet. På sex år - andra världskrigets tid - mördas nästan alla polska judar på olika sätt. Men några överlevde och detta är berättelsen om vad som hände en judisk familj under krigsåren. Det är en berättelse som äter sig in i mig - och som samtidigt säger något om vår samtid, tycker jag.

Hjulström skapar precis den där atmosfären som hon eftersträvar. En lantlig idyll som döljer visst mörker, en hygglig huvudperson som inte är fläckfri och dessutom lämnar hon trådar ut mot framtiden… Hur ska det gå för plantskolan?

Det är en spännande och intressant berättelse, inte bara beroende på de kända världshändelser den skildrar, utan också för att vi får möta moraliska dilemman. Men också hur ungdomliga beslut kan påverka resten av livet. Och vem skulle kunna tänka sig att en helt vanlig bibliotekarie (som Helena till slut blev)  och tvåbarnsmamma skulle kunna vara en spion? Hur ska man navigera i ett landskap där lögnen i princip är det enda alternativet?

Fyra män åker till Cap D’Antibes (lyxigaste lyxen nära Cannes på franska rivieran) på en svensexa. När de besöker en bar i Juan Le Pins kommer tre beväpnade män in på barn, samtidigt som en av killarna i gänget, Amir Yasin, kommer fram till baren. De skjuter med automatvapen, Amir, faller omkull och blir helt nedblodad. Några minuter senare grips han för inblandning i ett terrordåd.

Hazel är 14 år och hennes lillasyster Flora fem år. Hazel har skapat en fantasivärld som enbart är systrarnas - den viskande skogen. För lilla Flora blir den nästan till en alternativ verklighet. En dag försvinner Flora.

Det är en sådan där bok som det inte går att släppa. Det är lätt att själv dras med i spekulationerna kring morden. Och jag måste säga att författaren, som själv använder tre olika författarnamn (!) skickligt lockar läsaren att vilja veta mer.