Florrie är en utmattad 40-årig frilansskribent, som åker till Rom för att vila upp sig. Färden tros bli både yster och informativ, men ganska snabbt visar det sig finnas en och annan orm i paradiset. En av de resande dör och Florrie anar att döden möjligen inte var naturlig. Så, likt hjältar och hjältinnor i de böcker hon recenserar, tar hon på sig rollen som detektiv. Varför dog personen? Om döden inte var naturlig, vem kan ta motiv.

Sagotid blandas med nutid, med samtid, med tidsförvrängelser, och detta skapar en magisk känsla, i denna roman skriven av en berömd tysk författare.

VAD ÄR SANT OCH VAD ÄR SÄGNER, MYTER ELLER RENT HITTEPÅ? Går det att helt förkasta myter om exempelvis vättar eller svartkonst? Och vad är det som gör att människan fascineras av det som ligger lite vid sidan av det vanliga, normala eller normativa?

Det är saker jag hinner fundera på medan jag avnjuter (medvetet ordval) Per Faxnelds spänningsroman ”Tre varv motsols”. 

När polisen Maria Larsdotter lämnar sin sambo i Umeå, för att börja som poliskommissarie på Österlen tar hon en risk. Hon åter till hemtrakten, till platsen för hennes trauma, till allt det hon en gång flytt, för att skapa ett eget liv.

När boken inleds har Ellinor varit död i trettio år. Hennes make dömdes till livstidsfängelse och har suttit i fängelse sedan domen. Ett par gånger har misslyckade resningsansökningar gjorts. Men kanske är det nu som den fängslade änklingen ska få upprättelse. Tänk om han var utsatt för ett justitiemord (med det menar jag här; oskyldigt dömd)? Eller inte?

DEN HÄR BOKEN MÅSTE DU LÄSA TILL SISTA ORDET. Det är sällan, tycker jag, som en bok har det ända in i kaklet. Ofta brukar även spänningsromaner sluta med en liten avrundning, som gör att jag som läsare kan pusta ut lite och tänka ”slutet gott, allting gott”. Men inte här. Nu hade jag lust att lyfta luren ringa Anders Carlén och säga: ”Men vad fan, så får du väl inte göra! Det gjorde jag så klart inte. Men jag var liksom: hm, hur ska jag nu tolka berättelsen (ordet tolka här är lite tvetydigt, men jag säger inte mer om det.)?

HUR KAN EN BERÄTTELSE VARA BÅDE SMÅPUTTRIG OCH SPÄNNANDE? Fråga författaren Tony Fischier. Jag har precis spenderat timmar med ”Pauline Dunker och den sista sanningen”, den sjunde boken som kretsar kring Niklas Ragnvik, hans närmaste familj och de andra poliserna i Göteborg. Och Kilroy, naturligtvis, seriemördaren som mer än spökar i Ragnviks liv.

PRÄSTER HAR ABSOUT TYSTNADSPLIKT. ”Detta innebär att det inte finn något undantag, det är alltså aldrig möjligt för en präst att föra information som denne fått under bikt eller enskild själavård (avskilt samtal). ”

På ett sätt är detta kärnan i Sara Rörbecks debutroman ”Själasörjaren”.

Violet är liten, arg, envis, söt och en som aldrig ger sig. Hon har en framtid utstakad som skrivare, hennes dröm är att sitta i dammiga bibliotek och lära sig mer om historia. Så därför kan hon, redan när boken startar, mer om historia än många andra…

Men nu ska hon bli drakryttare, ett livsfarligt yrke.

Detta, en ung kvinna som mister sitt liv, är en början som får mig att fortsätta lyssna. Jag är också tacksam över att boken inleds med mordet, så att jag slipper hinna gilla och bry mig om Anna-Karin Hermansson. Hon blir, till en början, lite grand som kvällstidningarnas sommarmord förr i tiden. Ett flickmord på distans.

Den yttre ramen handlar om Mikael och Jenny, om hur han blir en MMA-fighter i Thailand, men också om trasigheten hos en man vars mamma är manshatare. Läs den, eller ännu hellre lyssna till Maria Maunsbach. Lägg märke till vad som händer i dig, när du läser? Fick du också, som jag, en möjlighet att reflektera över dina egna värderingar? Skulle du kunna älska en magisk man?

Främlingen” kommer in? Vad händer när en kvinna (!) börjar dagen med kaffe och grappa på fiket? Och hur reagerar familjen när samma kvinna, Anna, bestämmer sig för att söka jobbet som brevbärare? Jo - och detta är ingen spoiler - folk börjar prata och maken känner sig obekväm. ”Vad ska folk tänka om mig, när jag har en fru som arbetar”. Typ.

Mänskligheten känner till att intelligenta varelser från Trisolaris känner till jordens existens och att jorden, vår planet, ger trisolaris befolkning en ny möjlighet att (över)leva. Eftersom Trisolaris ligger 400 ljusår bort, har människorna den tiden på sig att förbereda ankomsten.
Kommer det att bli krig? Eller är trisalorianerna vänligt inställda? 

När jag började lyssna på Häxan var jag omedveten om att det var en bok, indelad i åtta delar. Varje del en munsbit på under tio timmar. Jag lyssnade snabbt igenom första delen och var fast. Jag försökte bryta av med andra böcker, men ville veta: Vad ska hända med Wilma?

Det som suger tag i mig är misstanken om spioneri, dubbelspel och olika agendor. Vem vill dölja vad för vem? Hur mycket infiltration av svenska myndigheter och annat ägnar sig ryssarna åt? Vad händer i en värld av spionage och kontraspionage.

Det är Maria, som är stjärnreporter med uppsägningshot på en stor tidning, som tar emot samtalet från sin struliga syster Sara. Hon far ner till Spanien för att få reda på sanningen. Hon hörde ju Saras rop på hjälp och anar att någon tagit henne av daga, men vem och varför?

”Anna Karjala”, är titeln och en av personerna i boken, syster till den kvinna som hittas hängd i början av boken. Vad finns det för dunkla hemligheter som döljs i familjen? Vad är det som har sådan sprängkraft?

I SJU ÅR BODDE JAG I EN LITEN SKÅNSK BY. Jag känner tacksamhet över att den inte alls liknar den onamnade byn längs riksväg 13 som är en av ”huvudpersonerna” i Lina Wolffs roman ”Liken vi begravde”. Det var bättre hos oss.

Den här biografin rör något djupt i mig. Hur påverkas vi av familjehemligheter? Av det som aldrig sägs rakt ut? Hur påverkas vi av det outtalade, av det som finns i vårt blod, vår energi, vårt dna?

VARFÖR HAR VERA VARKEN GÅTT UR LÄGENHETEN ELLER SPEGLAT SIG DET SENASTE ÅRET? VAD KAN HA HÄNT? ”Luftvärdighet” av Karin Modéen är lite grand berättad som en bumerang. Vi får veta något före och något efter, med ett stort hål i mitten, och så småningom kanske bumerangen studsar tillbaka till mig som läser och med det täpps hålet, det stora ”därför” igen.