Niklas Natt och Dag: Ödet och hoppet

JU LÄNGRE BORT I TIDEN EN BOK UTSPELAR SIG, DESTO MER SAGOLIK, ELLER ENIGMATISK TYCKS DEN. För vi kan i dag inte veta allt om då. Och ändå - eller tack vare det - är det både spännande och härligt att läsa böcker som utspelar sig för länge sedan. 

Jag har just avnjutit lyssningen av Niklas Natt och Dags roman ”Ödet och hoppet”, som handlar om vad som leder fram till mordet på Engelbrekt Engelbrektsson en vårdag 1436.

Att just detta hände är ställt bortom de flesta tvivel. Engelbrektskrönikan beskriver händelser. Wikipedia och historieböcker har fylliga berättelser om Engelbrekts gärning och död. 

Men det är ändå något helt annat att kliva in i den 1400-tals värld som Natt och Dag beskriver. (Och som en intressant pendang är att han i femtonde led är släkt med Engelbrekts mördare).

Hur skulle du ta dig an en berättelse om något som hänt för 600 år sedan, med det källmaterial som finns tillgängligt? Hur skulle du ge blod åt personer som har levat? Hur ska vi få hjälp att uppleva deras karaktärer, särdrag, bevekelsegrunder, lidelser, ränkspel, kärleksliv, längtan? 

En av de metoder Natt och Dag använder är att använda ordföljder och ord som känns gamla, för att skapa en språklig känsla av 1400-tal (även om jag har förstått det som att vi skulle ha enormt svårt att förstå en 1400-talsmänniska, om vi råkade hamna i en tidsmaskin och möta en). Språkets användning bidrar också. För mig är berättelsen trovärdig, liksom personskildringarna. 

I en av de första scenerna pågår en grym förlossning och jag kan nästan känna den smärta den födande kvinnan erfar. Och det är så författaren gör, i mina ögon, han får mig att uppleva 1400-talets vintrar, umbäranden, drömmar. Han för oss med till en frälsefamilj (sedermera adel), som befinner sig nära makten. Här finns den mäktiga Hansan skildrad, den ”svenske” kungen Erik (av Pommern) som sällan vistas i Stockholm. Här finns fogdarna som utkräver höga skatter (för kungens räkning) och ofrälse (allmogen) som tyngs av skattepålagorna - och det som öppnar för missnöje och att behovet av en Engelbrekt kan uppstå. Men här finns också kvinnorna och deras öden. Personer i den nära kretsen som söker makt och inte drar sig för att svika.

I centrum för hela berättelsen befinner sig Måns Bengtsson, den unge man som kommer att ha ihjäl Engelbrekt. Just det är verkligen ingen spoiler, för det går att läsa sig till. Det som gör berättelsen spännande är att, via en välresearchad författare, få möta 1400-talsvärlden och vad som leder fram till mordet. Och det är intressant att ta del av hans förklaring till varför Måns tog Engelbrekts liv.

Martin Wallström läser boken för mig - och jag tycker att det är en mycket passande inläsare. Det finns ett slags stramhet, en slags lugn i hans uppläsning, som gör att det blir lätt för mig att befinna mig i en iskall natt på ett brinnande slott i 1430-talets Sverige. Läsvärt, tycker jag. Och det finns en fortsättning, ”Vargars lek” som nyligen lämnade tryckpressarna. Jag är frestad att läsa den. 

PS: I början av boken presenteras den familj (där Måns ingår) som är berättelsens nav, det blir ganska många namn och platser, det tar en stund för mig att orientera mig, ibland tar jag fram texten, och det är värt det. Det är skönt med böcker som inte förenklar allt för mycket, för att passa otåliga ljudbokslyssnare ;)