Ulf Kvensler: Sarek
VAD KAN GÅ ÅT HELVETE UNDER EN VANDRING I SVENSKA FJÄLLEN? Ungefär allt som en författare har upplevt - eller hittat på. Du skulle kunna gå en relativt enkel vandring längs utmärkta leder, eller du skulle kunna välja något mer utmanande, som att klättra upp för berg och över pass, för att nå vildmarkernas vildmark och komma i närkontakt med den storslagna naturen.
Vilka associationer har du till vildmarken? Väcker den nyfikenhet, bävan, likgiltighet? Kan du se dig själv på en selfie sedan du klarat ytterligare ett delmål? Eller får du mardrömsbilder av snöstormar, oländig terräng och en rädsla för döden?
När jag läser Ulf Kvenslers debutroman ”Sarek” känns det som att författaren är väl förtrogen med landskapet, dess magi och dess faror. Jag förflyttas bokstavligen till nordvästra Lappland några dagar i början av september - en tid på året då vädret blixtsnabbt kan växla mellan årstiderna. Ljum sommar blir rytande vinter, liksom.
Landskapet, nationalparken Sarek är, som titeln antyder, en av berättelsens huvudpersoner. Dess vildhet, dess skönhet, dess utmaningar, dess faror, dess växter, dess väder, dess jokkar, stenskravel, höjder… och människor som letar sig ut från städernas trygghet, de inrutade liven, till en stund, ett andetag, en vecka, utom modernitetens räckhåll. Här finns varken internet eller telefonsignaler. Du - eller ni - är mer eller mindre utlämnade till er själva - och till nationalparken.
Själva storyn då? Som varje år ska paret Anna och Henrik fjällvandra (längs någon skön led) tillsammans med vännen Milena. Men i år sker resan först i början av september och Milena ber att få med sig sin nya kille Jakob. Och Jakob han vill till Sarek, som kräver kunskap i klättring och viss specialutrustning. Henrik och Anna vill inte, men låter sig övertalas. När helikoptern för dem ut i vildmarken kan äventyret börja på riktigt.
Detta är en både spännande och smart bok. Den har flera tidshorisonter där en är för länge sedan (Uppsala universitet), där en annan (den huvudsakliga) skildrar själva resan in i vildmarken och en tredje som är ett slags efteråt, där poliser frågar någon: ”Vad var det som hände egentligen? Och var i Sarek?”.
Och vi får också möta flera perspektiv, även om den vi följer närmast är Anna, vars relation till Henrik numera är rätt ansträngd. Vi får ta del av hennes vittnesmål om resan, hennes sanning, parallellt med scener från utmaningarna i Sarek.
Jag googlar författarens namn, inser att han är skådespelare, regissör och har skrivit en väldig massa manus för teve (bl a Solsidan och Vår tid är nu) , före debutromanen. Så detta är verkligen en yrkesman som ger sig i kast med ett romanbygge.
Efter läsningen får jag lust att ge honom en high five, för hans sätt att väva historien. Det funkar väl på mig. Vill inte skriva mer, eftersom jag inte vill spoila din läsupplevelse.
