Per Moritz Stenborg: Anna Karjala
DET ÄR SOM ATT GÅ IN I EN STOR OKÄND BARRSKOG EN HÖSTDAG I NORRLANDS INLAND. NÄR KOMMER JAG ATT SNUBBLA PÅ EN ROT, VILKEN FARA VÄNTAR BAKOM DEN STORA STENEN? VAD ÄR DET FÖR OKÄNDE LJUD JAG HÖR.
Det är ungefär det jag upplever när jag börjar läsa Per Moritz Stenborgs kriminalroman ”Anna Karjala”. Lyssningen ger mig ett slags smygande obehag, eftersom jag som lyssnare bara får delar av bilden, ungefär som om jag satt med ett fotografi som rivits i bitar och jag ska försöka foga bitarna samman för att få en helhetsbild.
För det är något som döljer sig i närheten, något som kan vara farligt, även för mig? Och då är ju skogen och det norrländska inlandet en perfekt spelplats (ganska ofta vald av svenska författare…)
”Anna Karjala” utspelar sig på 1980-talet i det innersta av norra Sverige, där den lokale polisintendenten Erland Hjort normalt får ta sig an vardagsbrott. Men nu har man funnit en kvinna som är hängd och en avhuggen hand hittas i skogen. Erland bestämmer sig för att lösa brotten, som tycks mer obehagliga än det han till vardags möter.
I sitt polisarbete famlar Erland omkring, och börjar bete sig allt underligare. Frun hans oroar sig, varför försvinner han då och då? Vad är det han gör? Vem eller vilka kan ligga bakom det som smyger sig på?
Här finns också konkurrensen mellan stad och land, som jag möter i så många böcker. Den lokale polisen, som kanske ska köras över av poliserna från staden, eller som i alla fall ses som underställd, mindre vetande, trots att det är han som har lokalkännedomen.
Det finns ett raster av vemod i berättelsen och jag tror inte att det bara beror på 1980-talet. Det är något med att somliga människor vill bo, som osynliga, i periferin. Som inte vill bli sedda eller uppmärksammade av världen.
Det är skönt med en bok som varken är mallad, eller som skrivs som den första i en serie på fyrtielva böcker. Det är som att författaren, Per Moritz Stenborg, litar på berättelsens kraft och låter oss som läser långsamt, lite i taget, ibland som av en tillfällighet, komma närmare gåtans eventuella lösning.
”Anna Karjala”, är titeln och en av personerna i boken, syster till den kvinna som hittas hängd i början av boken. Vad finns det för dunkla hemligheter som döljs i familjen? Vad är det som skapar sådan sprängkraft, att det leder till en kvinnas död?
Och så detta, att jag som lyssnare lockas att tro på en viss lösning, eftersom jag går sida vid sida med Erland Hjort i hans sökande efter svar, men tänk om detta sökande döljer något helt annat?
Jag skulle säga att stämningen i boken är förtätad, lite skitig och ganska oroande. Vad gör hemligheter med människor?
Bilden: Omslaget på boken ”Anna Karjala” av Per Moritz Stenborg, en grön dimmig känsla och kanske en stor frötall i mitten.
