Georgia Hunter: Vi som var lyckliga

VEM VAR EGENTLIGEN MIN MORFAR? EFTER HANS DÖD FÖRSTOD BARNBARNET ATT HAN VAR EN POLSK JUDE SOM PÅ NÅGOT SÄTT ÖVERLEVDE ANDRA VÄRLDSKRIGET. MEN HUR GICK DET TILL?

Ungefär de frågorna är bakgrunden till Georgia Hunters verklighetsbaserade roman ”Vi som var lyckliga”. Och jag inser att detta är en berättelse som kommer att leva länge i mig.

Tänk dig en någorlunda välbärgad polsk-judisk familj i 1930-talets Polen. Föräldrarna har ett skrädderi och de bor med sina fem barn i en stor vacker lägenhet mitt i staden Radom - där det vid denna tid bor 30 000 judar. 1945 är 300 av dessa ännu i livet. På sex år - andra världskrigets tid - mördas nästan alla polska judar på olika sätt. Men några överlevde och detta är berättelsen om vad som hände en judisk familj under krigsåren. Det är en berättelse som äter sig in i mig - och som samtidigt säger något om vår samtid, tycker jag.

Familjen splittras när kriget bryter ut. Storebror Genek, tar sig till det snart sovjetockuperade Lvov (nuvarande Lviv i Ukraina), där han och hustrun blir sedda som landsförrädare och sätts i en godsvagn på väg till Sibirien. Selim och Jacob skickas till fronten när Tyskland invaderar västra Polen. Selim försvinner och hörs sedan inte av. Addy befinner sig i Frankrike där han utbildat sig till ingenjör - och är dessutom en gudabenådad musiker, han inser att han måste fly från Europa, trots att han helst av allt vill återförenas med familjen. Och enda dottern Halina, går in i motståndsrörelsen.

Vi får följa denna familjs öde, som kommer att utspela sig i flera världsdelar, vi får möta barnen som föds under kriget, vi får möta död, elände, mod, förslagenhet, umbäranden, nära döden upplevelser, den grymhet som nazismen - men även den sovjetiska kommunismen står för. Vi får möta idéerna om att människor har olika värde. Men vi får också möta viljestyrka, kärlek och förmågan att överleva mot alla odds.

En sådan här bok skulle kunna vara outhärdlig att läsa. Men vi vet ju från början att det finns överlevare, annars hade boken inte kunnat skrivas. Och det är så intressant att läsa om överlevnadsstrategier under extremt svåra förhållanden. När som helst är det lätt att för en stund identifiera sig med någon i familjen - och så tänka: ”Hur jag klarat mig under liknande omständigheter?” 

När du läser eller lyssnar på boken - ta dig också tid till att lyssna på författarens efterord, där hon berättar om processen att skriva den. Bara det en liten bok i sig.

Och så vill jag också lyfta fram Lo Kauppi - helt rätt person att läsa in den här boken. Hon levandegör berättelsen på ett fantastiskt sätt.

Som den googlare jag är, kunde jag inte låta bli att söka på boktiteln. Förra året kom minserien ”We were the lucky ones” - som går att se för den som har Disney +. Jag ser den, trots att jag läst boken. Så viktig känns den för mig. 

Boken har på bara ett par år hunnit översättas till 20 språk. Det är många som vill ta del av den här historien!