Carin Hjulström: Bara ett litet mord
VAD SKA EN DUMPAD FIRAD SKÅDESPELARE GÖRA MED LIVET. KANSKE TA TAG I DET HON FÖRSUMMAT FÖR TEATERN? Det är vad Siri Ehrensvärd gör i Carin Hjulströms mysdeckare ”Bara ett litet mord” - första delen i serien Säbyholms gröna fingrar.
Författaren gör det glasklart. Hon vill skriva en deckare som påminner om Morden i Midsummer och Agatha Christies deckare. Det funkar fint. Hon skapar en riktig mysdäckare, där de två huvudpersonerna, Siri och hennes föräldralöse nu vuxne halvkriminella brorson Anton i centrum, där de tillsammans ska försöka bygga upp en plantskola. Så kommer det ett litet mysigt, oblodigt mord i deras väg, och så är karusellen igång.
Här finns hjärtesorger, här finns svek, här finns tvivelaktigt leverne, här finns det maktlystenhet, fågelälskare och minsann en äkta dräng. Här finns också en dryg slottsfru som är beredd att - ja just det - gå över lik, för att kunna leva sitt slottsliv.
Hjulström skapar precis den där atmosfären som hon eftersträvar. En lantlig idyll som döljer visst mörker, en hygglig huvudperson som inte är fläckfri och dessutom lämnar hon trådar ut mot framtiden… Hur ska det gå för plantskolan? Kommer Siri någonsin att finna kärlek igen (jag anar redan att svaret är ja … en eller flera böcker bort)? Kommer Anton att klara av att gå på den smala vägen (kanske, men jag gissar att han då och då kommer att lockas till bredare vägval…). Ja du fattar.
En av de saker som värmde mitt hjärta är valet av uppläsare. Jag vet inte i vilket skede Gunilla Nyroos kom in i Carin Hjulströms liv, men faktum är att hon var gift med Carins pappa Lennart Hjulström från 2007 till hans död. Alltså, styvmamman läser bonusdotterns bok - och hon gör det så bra. Så rätt val av inläsare.
