Göran Parkrud och Tove Alsterdal: Vilddjuret

REDAN NÄR JAG LÄSTE BAKSIDESTEXTEN KUNDE JAG KÄNNA VIBBEN FRÅN BOHUSLÄNS SKÄRGÅRD OCH GÖTEBORG. För en av huvudpersonerna i ”Vilddjuret” heter Karl Stranne.

Tillsammans med Göran Parkrud (författare, teaterregissör, psykolog) har Tove Alsterdal (journalist, författare, dramatiker) skrivit första delen i Skageraksviten, en serie deckare.

I bokens origo finns den påhittade ön Marbratten, där det inte bara bor hyggliga bohuslänningar, utan också en nybildad kristen sekt, som tycks ha ärvt endel från traktens schartauaner, med en slags självpåtagen frälsare, Vidar, i spetsen.
I bokens första scen hittar en ung flicka en mördad man i vattnet - denne man är en del av sekten på Marbratten… Frågan är vem som ville ha honom död?

Så där ett halvår innan bokens handling utspelar sig har psykologen Karl Stranne haft en utomäktenskaplig kärleksrelation till polisen Tiina och nu bidrar händelseförloppet på ön till att de möts igen. 

Jag anar göteborgska ordlekar lite här och var. För mig är Karl Stranne skeppspojken som blev surrad ombord på Briggen Bluebird av Hull (en Evert Taube-visa) - och ja, nutidens Stranne är släkt i rakt nedstigande led från pojken. Bakom namnet Vidar, skulle författarna kunna ha en intention att skildra någon som vill mer, som ser vidare än andra. Och så slår det mig att Tiina, kan tolkas som att denna polis kan få Stranne (trots att han lever i ett till synes lyckligt äktenskap) att tina.

Mycket av händelseförloppet utspelar sig på Marbratten och eftersom Karl Stranne har rötter där (gamla farmor bor fortfarande kvar på ön), så finns här också invävt historier om svek i familjer och sår som kanske inte går att läka. Här finns konsekvenser av religiös fanatism och vad människor som befinner sig i utsatta lägen är beredda att göra för att rädda sig själva.

I boken finns trådar som drar åt olika håll, det tar tid att förstå hur olika saker hänger ihop - och det är spännande hela tiden. Jag vill veta hur det ska gå. Det är självklart tacksamt att ha en sekt i blickfånget, men också hur detta, det kristna i sekten, kan slå an de religiösa strängar som redan finns bland de boende på den lilla ön.
Självklart finns det något djävulskt över sekten, det som ser vitt ut, kan i själva verket vara svart och murket. Vad är det som driver den som startar en sekt, oavsett sektens syfte? Mina egna erfarenheter är att sekter brukar driva tesen: ”Vi har funnit svaret på alla frågorna, men ni där ute har inte gjort det. Därför är vi i sekten mycket bättre än alla andra.” 

Slutet på boken är fyllt av olika klipphängare och jag kan gissa att nästa del är under produktion. Förmodligen håller de sig kvar i Bohuslän, men frågan är om udden nästa gång kommer att vara riktad mot religiösa sekter… eller något annat. Ska bli spännande att se.

Vill också lägga till att jag känner Göran sedan många år, även om det är sällan vi ses.