Jeanette Bergenstav och Nis Jakob: Mörkerdjup
NU SVÄR JAG KANSKE I KYRKAN. JAG BLEV SÅ NYFIKEN PÅ VAD NIS JAKOB OCH JEANETTE BERGENSTAV KAN SKRIVA TILLSAMMANS ATT JAG KASTADE MIG ÖVER ”MÖRKERDJUP”, FÖRSTA DELEN I ”BLOD ÖVER ÖRESUND”. EFTER EN STUND BÖRJADE JAG GAPSKRATTA. Jag tittar på omslagen till de åtta delarna. På samtliga ser jag den svenska journalisten Jannike och den danske polisen Jonas. Det är helt uppenbart att de är seriens huvudkaraktärer.
I bokens första scen tycks Jonas dö i en mycket akut situation (båt kapsejsad mitt i Öresund och två människor - ja precis, det är Jonas och Jannike - är fastbundna med varandra medan båten sjunker mot botten). Det är då jag börjar först fnissa och sedan skratta högt. Jag förstår att huvudpersonerna kommer att ha många nära-döden-upplevelser under den spännande seriens gång. Men är det ändå inte lite väl att få det att se ut som att huvudpersonen är död i seriens inledning? Är det för att säga: Vi kommer att ta ut svängarna till det yttersta? Döden kommer ständigt att vara närvarande i Öresund?
Bortsett från det är det en svindlande berättelse. Jag har lyssnat på Jonas Malmsjö, som som vanligt gör det bra, jag har färdats mellan Malmö och Köpenhamn i typ vartannat kapitel och jag tycker att det faktiskt funkar att korsa sundet på detta sättet. För att ändå skapa ett gemensamt vi (för varför skulle en svensk avdankad journalist vilja samarbeta med en ung hungrig polis) ser författarna till att de blir engagerade i ett par riktigt vidriga mord som sker tidigt i första boken.
Här finns antydningar om att det som verkar ske döljer något annat, som är större och värre, till en början oklart vad. Här finns antydningar om korruption och en kan undra hur högt upp i hierarkin det sträcker sig. Jag anar en grupp smarta kriminella, som kanske kanske visar sig tillhöra samhällets toppar (detta är så klart rena spekulationer, jag har bara läst första delen, men det är vad jag ser som en möjlig riktning för pilen).
Så alltså, en drivet skriven kriminalserie, med ungefär lika mycket verkstad väster om sundet som öster om det. Det kommer med säkerhet att vara gastkramande och jag gissar att varje del kommer att sluta med något slags klipphängare, som gör att läsaren bara måste fortsätta.
Måste dock erkänna att jag fastnat en bit in i del två, trots att det är spännande. Eller kanske för att det ibland blir så osannolikt spännande.
För att brodera ut en story i åtta delar krävs det mer än några mord, därför låter författarna oss lära känna huvudpersonerna in på bara huden. De och deras drivkrafter, drömmar och tillkortakommanden. Om du älskar blod och snabba puckar … du har en drös med timmar att njuta framför dig.
