Allen Levi: “Dagarna med Theo”
ALLTSÅ, JAG NIGER OCH BUGAR INFÖR ALLEN LEVIS FANTASTISKA ROMAN ”DAGARNA MED THEO” - GALANT UPPLÄST AV LUDVIG JOSEPHSON.
Du har förmodligen varit med om det, lagt märke till en bok som många gillar, som toppar listorna, och ändå tänkt … det är nog inget för mej… och så började du läsa, det tar ett tag … du är lite otålig… och sen bara öppnar sig hjärtat och du älskar boken.
Så var det för mig med den här berättelsen, som för mig handlar om kärlek, medmänsklighet, omtänksamhet och livsval.
Theo, mannen utan efternamn, kommer till staden Golden i amerikanska sydstaterna. Med sig har han en svag portugisisk brytning. Han söker upp en lokal krog och upptäcker fantastiska blyertsporträtt på väggarna. De är gjorde av ortens inte så framgångsrike konstnär, Asher.
Theo beslutar sig för att köpa tavlorna, en i taget, och sedan överlämna dem till de som är porträtterade. Ibland möts Theo med glädje och ibland med misstänksamhet.
Berättelsen lunkar på och för varje steg Theo tar, desto mer är jag fast i berättelsen om den mystiske och vänlige gamle mannen.
Boken är så mysigt skriven. Jag får kliva in i Golden, möta dess invånare, dess gator och lite i taget små fragment att Theos egen historia. Varför är han egentligen just i Golden, han som skulle kunna välja att vara precis där han vill?
För min del stärks berättelsen av att lyssna på Ludvig Josephson. Jag lyssnar på normal inspelningstakt, för jag vill verkligen inte skynda på berättelsen (vilket jag ibland annars gör). Jag njuter av hans röst, hans sätt att göra berättelsen levande. Det är så njutbart.
Boken väcker många känslor och under en period av läsningen kom tårar, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om mina tårar uttryckte sorg eller glädje.
Hur som helst, om du behöver en bok om kärlek och medmänsklighet, är detta en bok att läsa eller lyssna till. Du kanske till och med ska göra det långsamt. Njuta ett kapitel om dagen? (Något jag nästan ångrar att jag inte gjorde…)
