JAG MÅSTE ERKÄNNA DET DIREKT, ANDERS CARLÉN SKRIVER SPÄNNING SOM GÅR UNDER HUDEN PÅ MIG. DET ÄR SÅ BRA ATT DET BLIR LÄSKIGT PÅ RIKTIGT.
Att läsa Anders Carléns spänningsromaner i ”Operatör okänd” är som att åka berg-och-dalbana. Flera gånger tänker jag ”nu dör jag… (eller snarare en person i boken)” för att det är såå nästan olidligt spännande. I går läste jag ut den tredje delen ”En leopard utan fläckar” och nu vilar jag ut med lite fantasy ;)
När jag började lyssna på underbare Ludvig Josephson var jag ju redan bekant med större delen av persongalleriet, så just det skapade inte särskilt många överraskningar och det känns ändå rätt skönt, att liksom ha några personer att hålla i handen, nåja, men i alla fall, känna igen, ibland både på insidan och utsidan, när jag möter denna del av berättelsen.
Jag ville absolut inte gå miste om något i boken, berättelsen är komplex och på ett sätt krävande, och därför behövde jag, tro det eller ej, ta pauser ibland. Flera gånger hann jag tänka typ: Vad döljer sig bakom nästa berg, nästa krök? Kommer jag att klara av att möta handlingen, spänningen som är så stark att den nästan får mig att darra?
När jag har tvekat har jag som första steg valt att läsa en stund (jag har upptäkt att det är på något sätt lättare att läsa något jag tycker är läskigt, än att höra det)
i det andra steget har jag under några timmar valt att läsa något helt annat, medan leoparden fått ligga till sig.
Och sedan har det inte gått att vänta längre.
Trots att jag låter mig engageras av historien och personerna den skildrar, trots att jag skräms vid tanken på ond bråd död, vill jag ändå fortsätta till sista raden, jag vill veta, vill få svar… och samtidigt, fascineras över hur fantastiskt skickligt Anders Carlén väver sin historia. Skickligt och trovärdigt. Alltså jag köper storyn rätt av, även om jag hoppas att dikten är värre än verkligheten i det här fallet.
I centrum för berättelsen finns polisen Esther och så Klas, en man som verkligen inte vill berätta något om sig själv, men som har en kapacitet för att upptäcka, möta och hantera fara, som antyder om ett liv i krigszoner. Klas har ett pris på sitt huvud, som hänger samman med något som hände honom under kriget i Jugoslavien på 1990-talet. Och Esthers jobb är att leta fram krigsförbrytare, kan man förenklat säga. Dessa två, Esther och Klas, ett synnerligen osannolikt radarpar, blir de som för berättelsen framåt. Någonstans i berättelsens centrum finns radikaliserad terrorism, krigsbrott och religiös fanatism. I den här delen inkluderas även svenska Bofors vapenhandel med Indien.
Carlén skildrar en värld där våld är legio, men han väljer att mer skildra det mellanmänskliga, snarare än att beskriva våldet grafiskt. Och det är skönt. När ett våldsdåd sker i boken, får jag själv skapa mina inre bilder av det som sker och jag tror att det är ett av de viktigaste skälen till att jag faktiskt kan fortsätta läsa (har inte lyckats ta mig igenom Kepler-romaner… )
Jag ser en stark berättare i Carlén, som tillåter komplexiteten att vara där … och frågan är om operatören går från att vara okänd till att vara känd när denna bok är slut?
Bild: Omslaget till Anders Carléns spänningsroman ”En leopard utan fläckar”. I högra hörnet något som kan vara blodstänk och mitt i bilen en handgranat.
