Barbro Guaccero: I skuggan av pilträden
SNABBT FÅNGAS MITT INTRESSE. GLADA STUDENTER PÅ VÄG HEM, EN VRICKAD FOT, EN ENSAM PROMENAD I FÖRSOMMARNATTEN. HENNES SISTA.
Detta, en ung kvinna som mister sitt liv, är en början som får mig att fortsätta lyssna. Jag är också tacksam över att boken inleds med mordet, så att jag slipper hinna gilla och bry mig om Anna-Karin Hermansson. Hon blir, till en början, lite grand som kvällstidningarnas sommarmord förr i tiden. Ett flickmord på distans.
Självklart fördjupas berättelsen snabbt och jag kommer allt närmare den mördade flickan och hennes omgivning. För var det inte så att en annan ung kvinna hittats död, på liknande sätt, liggandes i vattnet, med ansiktet omgivet av sjögräs? Tänk om det finns en serievåldtäktsman i den lilla staden?
Jag läser ”I skuggan av pilträden” för att jag blivit nyfiken på författaren Barbro Guaccero, som debuterade med denna deckare vid 79 års ålder. Vad skulle hon välja ett berätta om?
En av de saker jag lägger märke till är att hon tycks värna kvinnors möjligheter att själva välja sina liv.
Vi befinner oss i en fiktiv stad någonstans i södra Sverige. Det är sent 1960-tal. På håll anas muller från studentrevolter i Paris och på andra håll. Mordet på Robert Kennedy passerar förbi.
Den döda Anna-Karin blir funnen bara några timmar efter att hon bragts om livet. Kriminalkommissarie Hugo Nilsson känner omedelbart igen henne - Anna-Karin var fästmö till Hugos egen son, som har enorma skuldkänslor över flickvännens död. ”Om jag inte hade snubblat, om jag inte hade gjort illa mig, om jag inte … så kanske Anna-Karin varit vid liv” tycks han tänka.
Vem kan ha velat döda Anna-Karin? Varför? Vem har motiven?
Guaccero skildrar småstaden så att den känns hemtam. Jag var barn då på sextiotalet och har också stått i telefonkiosker, räknat sedlar och sett svartvita polisbilar. Jag gillar att texten inte är överlastad med referenser eller ”tidsbevis”, bara tillräckligt mycket för att jag ska känna doften av dammande grusvägar en sommardag.
Författaren väljer också att skildra Hugo Hermanssons sönderfallande äktenskap och göra honom till mer än en seriefigur, och jag vet att det redan finns fler böcker i serien. Om jag vill får jag följa Hugo Hermanssons resa genom tiden. Jag vill.
Jag gillar den här boken, dels är berättelsen, dilemmat i boken, intressant, men också fördjupningen. Kvinnokampen finns med som, hur ska jag säga, en birollsfigur och det är roligt. Här finns exempelvis en kvinnlig polis med ambitioner att bli Sveriges första kvinnliga poliskommissarie. Och var det någon som viskade något om kvinnliga präster?
Det var bara en tidsreferens jag är tveksam till. Jag minns hur mina föräldrar betalade med check när jag var barn. Men kreditkort såg jag först på 1970-talet. Men det kanske bara är jag.
Bild: Omslaget på Barbro Guaccero bok ”I skuggan av pilträdet”, ett ung kvinnoansikte, omgivet av sjögräs.
