Maria Maunsbach: En magisk man
ATT LÄSA ”EN MAGISK MAN” ÄR NÄSTAN SOM ATT ÄTA HONOM, ELLER ÅTMINSTONE SMAKA PÅ HONOM, KÄNNA HANS DOFT. Maria Mansbauchs:s bok ”En magisk man” är något av det köttigaste jag läst. Jag skriver ordet köttig i brist på annat sätt att beskriva den. Det är som att så mycket i berättelsen är så nära, så sensuellt, så blodfyllt, så smakrikt, så på och i huden och ibland kanske också (för somliga) så äcklig.
För mig, som bott många år i Malmö var det helt underbart att lyssna på författarens malmöitiska, jag njöt av de dialektala orden jag känner igen. Hon tog mig verkligen (hem) till Malmö.
Samtidigt var det intressant att lägga märke till mina förväntningar på boken, förväntningar som (kanske turligt nog) inte infriades. För genom att lyssna på boken, fick jag ibland checka in med mig själv och min egen syn på män som slåss. Gillar’t inte. Ogillar sporter som går ut på att deltagarna bankar skiten ur varandra. Har också en rätt stark idé om att det är idiotiskt att ägna sig åt proffsboxning eller MMA. Varför nästan slå ihjäl varandra, liksom? Varför riskera att få hjärnskador? Är det en längtan till dåtidens gladiatorspel? Är detta det enda tillåtna sättet för människor att slå varandra sönder och samman, vid sidan om krigetns krav på soldater?
Nåväl. Jag hade en slags förväntan på att få möta en man som författaren ifrågasatte. Hon kunde väl inte beskriva en MMA-fighter och flyttgubbe som en hjälte, som magisk, med en otrolig vilja att förstå honom? Jo, det kunde hon.
Någonstans här skapar författaren magi. Hon väljer en annan skildring än vad jag förväntade mig. Hon bryr sig, på riktigt om, sina huvudpersoner, den magiske Mikael och flickvännen Jenny (ur vilkens perspektiv nästan hela boken är skriven).
Som läsare blir jag då och då hungrig, som när det beskrivs hur Jenny lagar mat med sådan kärlek till ingredienserna att det vattnas i munnen både på Mikael och mig. Det är skrivet på ett så sensuellt vis att jag önskar att den mat jag lagar kunde tas emot på samma, liksom kroppsliga, sätt.
Här finns också många intima skildringar. Det är som att vi får närstudera alla Mikaels ädla delar och hur det bokstavligen ångar om dem. Parets kärleksliv, eller ska jag kalla det brunst (?), är så närvarande att det nästan skvätter ur boksidorna och ut på mig. Och samtidigt, är detta ingen bok jag skulle kunna onanera till . Den är helt enkelt en berättelse som talar explicit om kärleksakten, men utan att göra den till erotica. Kåtheten glöder, svettas, är påtaglig - och jag får en känsla av hur dessa två törstande människor tar emot varandra och som allra bäst möts i varandra. Det är en lust som på en och samma gång känns genuin, ostoppbar, älskansvärd, härlig - och sällan beskriven.
Den yttre ramen handlar om Mikael och Jenny, om hur han blir en MMA-fighter i Thailand, men också om trasigheten hos en man vars mamma är manshatare. Läs den, eller ännu hellre lyssna till Maria Maunsbach. Lägg märke till vad som händer i dig, när du läser? Fick du också, som jag, en möjlighet att reflektera över dina egna värderingar? Skulle du kunna älska en magisk man?
Bild: En magisk man av Maria Maunsbach. Bokens omslag: En rödhårig oklädd man sitter vid ett bord och kanske äter något.
