Kristin Hannah: Kvinnorna

BLAND BLIR JAG DRABBAD AV EN BOK. ”Kvinnorna” av Kristin Hannah är en sådan. Läs den. Boken handlar om de amerikanska kvinnor som tjänstgjorde som sjuksköterskor i Vietnam under Vietnamkriget - men som få hört talas om och som få velat känna till. Kvinnor som riskerade sina liv för att rädda söndersprängda soldater, bybor som fått napalm över sig. Kvinnor som visste när en soldat skulle dö och satt och höll dem i handen, för att de skulle slippa dö ensamma. Kvinnor som blev bespottade när de kom hem. Kvinnor som inte räknades som krigsveteraner.

Kvinnorna tillhör de starkaste berättelserna jag har läst. Förmodligen stärks mitt intryck eftersom jag som barn följde kriget, eftersom jag lyssnade på samma musik som de, eftersom jag känner igen de händelser som passerar i periferin i den här boken.

Det är som att gå omkring i ett USA i slutet av 1960-talet och framåt, att känna de stämningar som rådde i lander på huden, och att se vilket trauma detta krig skapat.

Boken väcker känslor i mig, starka känslor. Vem ville lyssna på dessa människors erfarenheter? Hur var det att komma hem, när omgivningen inte ville höra något om kriget? Hur är det att drabbas av PTSD nästan innan begreppet var uppfunnet.

Kvinnorna är en berättelse om Francis och hennes familj och om hur svårt det är att navigera i krigstider. Och det är samtidigt en berättelse om kvinnokraften och vad som kan ge läkning. Är du det minsta intresserad av vad som hände för 50 år sedan - läs den här boken.

Om jag hade ett betygssystem för lästa böcker skulle detta vara en klar femma (högsta betyg när jag gick i skolan).

Bilden föreställer bokens omslag - Kristin Hannas Kvinnorna. Mot en gul himmel syns amerikanska krigshelikoptrar.