Dan Brown: Den yttersta hemligheten
JAG LÄSTE ÄNGLAR OCH DEMONER FÖR TJUGO ÅR SEDAN OCH KOM PÅ MIG MED ATT GAPSKRATTA NÄR FÖRFATTAREN DAN BROWN TOG TILL STORSLÄGGAN ÖVER VATIKANEN.
(Tänk dig en snubbe som ramlar ur ett flygplan ovanför Rom, får tag på en planka som han håller sig i och så landar helt oskadd på en höbåt på Tibern… om jag minns det rätt… bara en detalj av många osannolikheter…)
Jag la också, redan då, märke till Browns sätt att låta många av bokens scener avslutas med klipphängare. ”Aha, det är nästan ett färdigt filmmanus, tänkte jag.” Detta parat med religiös symbolik och överanvändande av näradöden-situationer för hjälten, symbolforskaren Robert Langdon, gjorde att jag tröttnade. Såg så klart Da Vinci-koden med Tom Hanks som Langdon (vilket gjorde att jag genom hela den här lyssningsupplevelsen såg Hanks för mig).
Härom veckan såg jag att gruppens ”guru”, Samuel Karlsson, hade ”Den yttersta hemligheten”, det sjätte äventyret Dan Brown skapat om Robert Langdon, på sin läslista. Jag började lyssna.
Motvilligt fascineras jag av det tankegods som Dan Brown serverar. Var finns människans medvetande? Finns det ett liv efter döden? Kring detta cirklar berättelsen i boken. När jag lyssnar undrar jag ibland om författaren får betalt per ord, så långdraget är det ibland. Det kan ta timmar innan svaret på en fråga avslöjas och det läggs en massa ord på att förhala svaren. Dessutom innehåller boken det jag skulle kalla föreläsningsavsnitt. Något händer, och så kommer föreläsaren (oftast i form av huvudpersonen Langdon) fram och mångordigt förklarar något, gärna med vetenskapliga termer, som inte ens bokens personer förstår. Det är som att jag som läsare ska bli mer bekant med till exempel noetisk vetenskap och vad som händer i hjärnan vid ett epileptiskt anfall. Ändå fortsätter jag lyssna, jag vill veta vad han kommer fram till och har ett ganska starkt intresse för medvetandet, dess gränser och liknande. Jag själv mediterar och vad är det som händer med medvetandet då?
Så om detta - frågan om medvetandet och om det finns liv efter döden - intresserar dig, kan detta vara något för dig.
Själva storyn är i korthet denna: Langdon är kär i forskaren Katherine . De åker tillsammans till Prag där hon ska föreläsa om sin kommande bok om noetisk vetenskap. De har blivit ditbjudna av en tjeckisk forskare. Dagen efter är forskaren borta, liksom Katherine. Langdon har hunnit kasta sig i floden för att han ”vet” att hotellet ska sprängas i luften och bli jagad av tjeckisk och amerikansk underrättelsetjänst. Någon eller några vill förhindra att Katherines bok ska publiceras och snubbar från CIA är beredda att begå mord för att hindra det. Samtidigt har de , CIA, byggt något ytterst hemligt, djupt under marken i Prag. Det kallas Tröskeln.
Om jag hade varit redaktör för den här boken, hade den blivit betydligt kortare. Betydligt. Det finns liksom ett ordslöseri som får en gammal redaktör som jag själv att sucka högt.
Men gillar du huvudpersoner som försvinner, byter skepnad, eller dör, samtidigt som du imponeras av en professor (Langdon) med fotografiskt minne, som kommer ihåg osannolika detaljer som räddar en del liv. Då är detta något för dig. Själv tvivlar jag på ett återseende.
PS: I en intervju i DN nyligen berättade Dan Brown att han tror på ett liv efter döden. Om den tanken räcker för dig, behöver du inte lyssna i 24 timmar…
Den här texten har också publicerats på Bengt Erikssons “Deckarlogg”. Roligt tycker jag!
Klicka på bilden så kommer du till Deckarlogg.
