Julia Dufvenius och Christopher Wollter: Välkomna till vårt äktenskap
HAN LEVER ETT DUBBELLIV OCH BEDRAR SIN HUSTRU NOTORISKT. NÄR HAN BERÄTTAR VÄLJER HON ATT STANNA. ”Välkommen till vårt äktenskap” av Julia Dufvenius och Christopher Wollter är bokhöstens hittills mest omtalade. Sällan har jag sett, hört och läst så många åsikter om en bok - och många av dem, tyvärr, uttalade utan att personen faktiskt läst boken.
Själv tycker jag att detta är en viktig bok. Jag har faktiskt lyssnat på den två gånger. En gång själv och en tillsammans med maken. Storyn är denna. Christopher, Stoffe, har ett sexberoende, som han inte erkänner för sig själv. När han träffar sin blivande fru Julia, blir han förälskad och vill satsa på relationen. Kärlek uppstår. Trots det kan han inte hålla sig från kicken i att förföra andra i tillfälliga möten. När han senare räknar efter har han varit otrogen nästan etthundra gånger. Julia upplever honom som alltmer avstängd och han väjer för hennes frågor. Eftersom båda är skådespelare och då och då arbetar på annan ort, lyckas Stoffe hålla dubbelspelet igång, de parallella liven, men blir allt mer negativt påverkad av sitt beteende. Han går i terapi, men ingenting hjälper. Till slut når han en slags botten och söker hjälp på en sexberoendeklinik - och där finns hjälpen han behöver. Så kommer ögonblicket då han inser att han måste berätta för Julia. För att stå ut med sig själv behöver han bli ärlig - och denna ärlighet skulle kunna ”frigöra” honom och samtidigt är risken extremt hög att hon lämnar honom när sanningen blir presenterad. Det gör hon inte - det vet vi redan.
Boken är indelad i tre delar. Före. Avslöjandet. Efter. Och är en beskrivning av hur två människor tar sig igenom skuld, skam och rädslor, för att bli mer trygga i sig själva, för att kunna visa sårbarhet, och för att kunna leva på riktigt. I slutet av boken talar de en del om riskerna med publikationen - de var medvetna att en bok om sexberoende verkligen kan leda till ramaskrin. Vilket det gjorde.
Jag tycker att detta är en bok för många att läsa. Hur hanterar vi svårigheter i livet? Rädslor? Skam? Och det kan vara viktigt att läsa även om man själv inte har några beroenden. Hur tar man sig ur det, igenom det? Hur är det att vara sårbar inför sig själv, inför varandra och inför världen? Och hur kan en beroendebehandling gå till? Jag tycker boken är skriven med varsamhet och på ett sätt som inte utlämnar någon i onödan. Det är en slags kärleksskildring och en skildring i viljan att förstå, att känna sorg, att leva igenom det svåra, utan att bara gömma det under mattan.
När jag lyssnar på boken förstår jag varför Julia stannade. Gör du det också när du har läst den?
Tack Julia och Stoffe, för modet att bjuda världen på er berättelse.
