Vanessa Springora: Patronym

NYLIGEN FICK JAG VETA ATT MIN MORFAR SKAKAT GALLER I SIN UNGDOM.  Det var helt okänt för mig, och skulle det visa sig, för resten av familjen också.

När jag lyssnar till Vanessa Springoras biografi Patronym, hinner jag fundera en hel del kring familjehemligheter.

I samband med sin fars död, börjar Springora fundera på familjenamnets ursprung. Var kommer namnet Springora från? Finns det några förklaringar till pappans mytomani och snudd på vansinne? Vem var hennes farfar, egentligen? 

Springora tar mig med på en vandring genom arkiv i olika länder, på jakt efter sanningen om pappa och farfar. Varför lämnade farfar Tjeckoslovakien före andra världskriget? Varför finns en bild på honom med ett hakkors? Vad gjorde han i Berlin kring krigsutbrottet? Hur hamnade han i Franrike? Hur mycket behövde han ljuga om sitt ursprung för att hålla sig vid liv?

Det här året har jag läst många böcker som handlar om andra världskriget. Jag tycker det är viktigt när det mullrar så mycket i Europa, när Ryssland vill äta upp Ukraina… och vilket land kommer efter det? Alltså, vad kan jag lära mig om nutiden, genom att besöka dåtiden? 

I denna bok spelar andra världskriget en viktig roll. Det formar hennes farfars öde. Att följa i hans spår är minst sagt utmanande - och kanske utmattande. För han har gjort vad han har kunnat för att sopa igen spåren efter sig. Hur var situationen i Frankrike när pappan föddes 1946 och på vilket sätt har han påverkats av sin pappas tystnad om sin egen och familjens historia?

Det är som att följa med på en vindlande resa. Vanessa Springora ger sig den på att lära känna sin farfar (och därigenom sin far) genom att möta de personer som ännu lever, genom att söka i arkiv i flera mellaneuropeiska länder, genom att själv dra streck mellan de punkter hon hittat. Hon går ner på fonem-nivå, undersöker ord, dess förvrängningar och hur länder med maktambitioner tvingar folk till språklig underkastelse.

Den här biografin rör något djupt i mig. Hur påverkas vi av familjehemligheter? Av det som aldrig sägs rakt ut? Hur påverkas vi av det outtalade, av det som finns i vårt blod, vår energi, vårt dna?

Jag hade trott att jag inte skulle gilla en relativt nyskriven biograf av en för mig okänd fransk författare. Jag trodde hon skulle vara för intellektuell för min smak. Så fel jag har. Berättelsens vindlingar fascinerar mig och jag börjar undra om jag ska försöka ta reda på mer om min morfar, som dog flera år innan jag föddes. Vilken är den sanna historien om honom?

Vild: Författaren Vanessa Springora, samt omslaget till boken ”Patronym” med författarens rökande pappa i förgrunden.