Carla Kovach: En flicka till
DET ÄR SOM EN HINNA AV REGN SOM KLIBBAR FAST SIG OCH LETAR SIG IN I KLÄDERNA NÄR JAG LÄSER ”EN FLICKA TILL” AV CARLA KOVACH. SÅ ENGLAND. SÅ SORGLIGT. SÅ MÅNGA TÅRAR. VAD SKULLE HÄNDA OM SOLEN SPRICKER FRAM?
En dag kom hon inte hem från jobbet. Hon hade gått sist från arbetsplatsen, i det ihållande regnet. Det enda man hittade efter henne var en sko hon tappat när hon blev infångad. Men vad har hänt henne?
Boken startar fyra år senare. Nu har folk börjat utgå ifrån att kvinnan, som också är hustru och mamma till två barn, är död. Annars skulle väl någon ha upptäckt henne?
Det är då något ytterst märkligt händer. En gammal man, på hemväg från puben, upptäcker ett litet bylte. Ett nyfött barn.
Ganska snabbt får vi veta att det är Hennes barn. Så den försvinna kvinnan lever fortfarande. Men var är hon? Finns det en chans att rädda henne? Och vad ska hända med det nyfödda nedkylda barnet?
Carla Kovachs spänningsroman är svår att släppa. Det finns så många frågor i mitt huvud medan jag läser. Den är skriven så att vi som är läsare vet mer än polisen som utreder dessa märkliga händelser. Vi vet och hoppas att poliserna också kommer att förstå hur allt hänger ihop. Spännande blir det, i princip intill sista sidan.
Det finns en viktig aspekt i boken, som egentligen inte har med polisernas arbete att göra: Hur är det att som make få ta hela ansvaret för två barn och samtidigt inte veta om hustrun lever eller inte? Hur länge ska han leva som om hon kommer hem en dag? Vad skulle hända om han vill leva som om hon vore död? Vad skulle omgivningen säga? Hur skulle hans eget hjärta reagera?
”En flicka till” är så läsvärd och väcker många frågor att reflektera över. Som att leva med en försvunnen närstående? Som hur går det att detektera galenskap hos någon? Som vilka verktyg har polisen för att hitta en person som spårlöst försvunnit.
