Anders Carlén: En björn i kongo

DEN HÄR BOKEN MÅSTE DU LÄSA TILL SISTA ORDET. Det är sällan, tycker jag, som en bok har det ända in i kaklet. Ofta brukar även spänningsromaner sluta med en liten avrundning, som gör att jag som läsare kan pusta ut lite och tänka ”slutet gott, allting gott”. Men inte här. Nu hade jag lust att lyfta luren ringa Anders Carlén och säga: ”Men vad fan, så får du väl inte göra! Det gjorde jag så klart inte. Men jag var liksom: hm, hur ska jag nu tolka berättelsen (ordet tolka här är lite tvetydigt, men jag säger inte mer om det.)?

Jag har alltså läst ”En björn i Kongo”, andra delen i triologin operatör okänd. (Även den första var mycket spännande). Carlén har skapat ett något udda radarpar - polisen Esther Ndembe (med rötter i Kongo) och den tidigare elitsoldaten Klas Berg (som numera ser ut som en fet uteliggare). Genialt och lite galet. Och fler, verkliga galningar, kommer du att möta i boken.

Carlén väljer att skriva genom långa tidsrymder. Dels har vi nutiden, som verkligen är nutid, och dels har vi Kongokrisen från 1961 - 65 år år sedan i år. Kongokrisen (där en konsekvens var FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjölds död) skedde i samma veva som kalla kriget i Europa verkligen var iskallt. Enligt personerna i Carléns  berättelse fanns en överhängande risk för ett tredje världskrig då. Vad skulle kunna förhindra det? Vilken roll spelar spioneri och underrättelsetjänster? Och i vilken mån finns pengar med i spelet?  Och hur kommer det sig att ett gäng svenskar, på FN-uppdrag i Kongo den gången, nu börjar mördas? Vem sjutton tycker att det är värt att ha ihjäl 90-åringar? Vad bär de för kunskap som är så farlig att det är värt att ha ihjäl dem?

Dessa mord sker samtidigt som Esther Ndembe ska förhöra en krigsförbrytare från Kongo (!) som har begått massmord och som nu ska dömas för folkmord. Det är en man som lyckats ta sigg från kriget och nu lever ett till synes tillbakadraget liv i Sundsvall. Krigsförbrytaren vill inte kännas vid sina brott och Esther får i uppdrag att åka till Kongo för att intervjua ett vittne till massmorden. 

För att krydda berättelsen ett snäpp till, så finns det diamanter med i spelet. Hur skulle diamantpengar till Putin påverka hans krig i Ukraina?

Det är också så skönt att lyssna till Ludvig Josephsons trygga stämma. Jag kan fortsätta lyssna på våldet som skildras, nästan utan att behöva byta till läsaren (det gör jag ibland i böcker där det känns för läskigt att lyssna, och mer uthärdligt att läsa). 

Jag ser fram emot den sista boken i serien. 

Facebook 2026-03-09