Sara Bergqvist Månsson: Priset för drömmar
NÄR PIGOR OCH ANDRA OGIFTA KVINNOR BLEV MED BARN I SLUTET AV 1800-TALET (OCH GANSKA LÅNGT FRAM PÅ 1900-TALET) UTGICK MÅNGA FRÅN ATT BARNET SKULLE ADOPTERAS BORT. Det var inte ovanligt att de gravida kvinnorna gömdes undan för världen, för att de senare skulle slippa skammen av att ha producerat en oäkting.
Men det fanns förmodligen kvinnor som vägrade, som beslutade sig för att ta hand om sitt barn, trots risken att ses som hora och bli spottad på.
I den ljuvliga debutromanen ”Priset för drömmar”, skapar författaren Sara Bergqvist Månsson just en sådan kvinna: pigan Stina, i tjänst hos konstnärsparet Carl och Karin Larsson i Sundborn.
Stina och Carl lever ut en förälskelse sommaren 1890, vilket slutar som det brukar: Stina blir gravid och i kyrkböckerna står ”fader okänd”, trots att Carl Larsson är mycket väl medveten om att Filip är hans son.
Parallellt med berättelsen om Stina i Sundborn, får vi också följa ett par unga män som arbetar på Söderfors bruk. Det är hårt, slitigt och fattigt och framtidsutsikterna dåliga, om det inte vore för att det just vid den här tiden händer något i arbetarleden. Många är utleda på fattigdomen, supandet, på de farliga arbetsmiljöerna, de låga lönerna, de långa arbetspassen. Därför söker man något annat, något nytt, som kan ta människor ur situationen. Det är ungefär vid den här tiden som arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen växer fram.
Bland de unga finns en vilja till kamp, men också ett sökande efter möjligheten att leva livet på egna villkor. Baptiströrelsen står för en slags frihet, som också innefattar nykterhet och ett annat sätt att möta Gud än i Svenska kyrkan. Och samtidigt finns traditioner, normer, etik och moral som motarbetar förändring i samhället på olika sätt.
I ”Priset för drömmar” får vi möta Sverige vid denna brytningstid. Drömmar som uppfylls. Drömmar som krossas. Vi får möta ett Sverige, på något sätt underifrån - istället för att rikta fokus mot människor med pengar och hög status.
Detta är första delen i en triologi och den sträcker sig från 1890 till ungefär 1914. Mycket hinner hända under dessa år och jag läser med spänning vidare. Författaren gör eleganta tidshopp och får med en del av de världshändelser som påverkat oss. Beskrivningen av bruksorten och själva bruken känns välresearchad.
För mig som är uppvuxen i Dalarna, med en pappa som var hög chef på en stålindustri, är det lätt att känna mig hemma. Dessutom var jag som tonåring djupt engagerad i arbetarrörelsen. Så det finns en slags igenkänning.
Men kanske är det ändå personerna i boken, deras utveckling och det pris de får betala för sina drömmar som gör den extra intressant och spännande. Och jag gillar också att författaren ibland, väljer att vara lite frivol, för vad skulle du säga om en pastorsfru som hoppar över skaklarna?
Jag vill inte säga mer om innehållet, jag vill inte ta din läsupplevelse ifrån dig. Men jag vill säga att de första adjektiven som kom till mig när jag läste, var ”ljuvlig” och ”förtjusande”. Jag ser fram emot nästa del!
PS: Jag känner Sara sedan slutet av 1980-talet, vi har varit arbetskamrater, hon har varit min redaktör, och hon är en vän. Därför kändes det lite extra pirrigt att läsa boken. Skulle jag gilla den? Efter bara några sidor var svaret självklart: Jag gillar den mycket. Då kunde jag slappna av.
