David Lagercrantz: Post Mortem

NÄR JAG LYSSNAR PÅ DAVID LAGERCRANTZ ”POST MORTEM” KÄNNS DET SOM ATT HÅLLA EN KÄR VÄN I HANDEN. DET FÖRSTÄRKS AV REINE BRYNOLFSSONS TRYGGA RÖST - det är som att den, i sig, bidrar till att lugna ner professor Rekkes maniska tankar?

Att Lagercrantz skapat en modern och försvenskad variant av Arthur Conan Doyles nästan mytiske romangestalt Sherlock Holmes är känt. Liksom sin föregångare är Rekke fenomenal på att lägga märke till detaljer och dessutom har han en tendens att förlita sig på opiater. Men där Doyle hade en doktor Watson, väljer Lagercrantz en helt annan typ av lösa-brott-tillsammans-partner; Micaela Vargas, en ung kvinna från orten, som är polis, som har utländskt påbrå, en kriminell bror och en hängivenhet i att söka svar som matcher Rekkes.

Det känns som att Lagercrantz skulle kunna hålla igång serien med flera böcker, bara han inte råkar döda Rekke eller Micaela.

Du som har läst tidigare böcker i serien vet att Rekke och Micaela har en lite komplicerad historia. När denna berättelse börjar är hon inneboende hos Rekke, som tycks ha levt innestängd med sina demoner under en lång period. Det som bryter hans letargiska förvirrade sinnestillstånd är ett oväntat besök, som han inte förmår förhindra. Och motvilligt, mycket motvilligt, låter han sig fångas in. Här finns ett olöst mysterium, ett kallt fall, som kanske tyder på en gärningsman som senare begått fler bestialiska brott.

Boken berättas från två tidsplan, Spanien sommaren 1988 och den nutid som råder i boken (Obama har precis vunnit presidentvalet i USA, så jag sluter mig till att detta ”nu” är 2008). 

I Spanien är två unga svenskar ute och åker bil och senare hittas liket efter en flicka, en spirande författare, som de två faktiskt träffade på sin resa. Kan de vara inblandade i hennes död? Och i så fall varför?

I nutid börjar man lägga ihop pusselbitar. Det finns visst mord på unga kvinnor, som haft liknande opus operandi… kan de vara en seriemördare på spåren?

På ytan handlar berättelsen om en mordutredning och det är spännande att se hur de båda tidsperspektiven vävs samman. Men intressantare är kanske det persongalleri Lagercrantz skapar, där Rekke befinner sig mycket nära den svenska makten. Så här finns också trådar kring exempelvis politisk korruption och annat smågodis. 

Jag njöt av att hålla denna vän i handen, och vad som bidrar kan givetvis vara själva språket, men också att den är relativt oblodig. Så skönt att slippa det. Min egen fantasi räcker för att ”skildra” våldet.

Vilken slags brott blir radarparets nästa uppgift att ta sig an? Förmodligen finns det en person som vet. David Lagercrantz.

PS: Det finns också en vacker liten tråd i boken som handlar om hängivet pianospel. Hjärtevärmande.