Lyssnar vi alltid på samma story?

HÄNDER DET OCKSÅ DIG ATT INTRIGEN I BÖCKER KÄNNS GANSKA LIKA? ATT DU IBLAND FUNDERAR ÖVER OM DET FINNS ETT ANTAL GRUNDHISTORIER, KANSKE UTIFRÅN ARKETYPER?

Den senaste månaden har jag läst tre böcker med liknande grundpremiss:

”Kvinna som lämnat sin hembygd återvänder av något skäl. Efter sig lämnar hon en man som hon antingen har tröttnat på eller som har svikit henne.” I de böcker jag läst har kvinnan bott antingen utomlands eller i en annan del av Sverige i 18-22 år. Något händer som gör att hon vänder hemåt igen. Det kan vara att någon kallar på henne, att hon ärvt något, eller att hon flyr från något.

Trots inramningen - kvinna återvänder hem - så är själva berättelserna väldigt olika, även om jag hinner reflektera ”hm, jag tycker jag känner igen det här”.

Och jag tänker att det vore kul med följande scenario: Ett gäng kvinnor som är i liknande ålder som huvudpersonerna (alltså mellan 35-45) går på en gemensam skrivarkurs och får i uppgift att skriva en feelgoodroman utifrån gemensamma förutsättningar.

”Du ska skildra en barnlös kvinna som närmar sig 40. Barn eller inte? Hon är eller har varit i en kärleksrelation som krånglar. Hon har flyttat relativt långt för att leva sitt eget liv. Hon återvänder till hembygden. Vad väntar henne där? Kvinnan kan i princip ha vilket yrkes som helst.”  Vilken blir din berättelse? (Jag gissar att det skulle kunna skrivas jättemånga böcker utifrån de här premisserna). 

Tänk om det är så att jag just nu håller på att läsa resultatet av de där skrivarkurserna som finns i min fantasi? 

Så åter till min lekfulla grundfråga: Händer det också dig att du ibland undrar om du läser ”samma ” bok? Vilka teman brukar dyka upp i de böcker du läser? 

Vilka är då det tre böckerna som följer denna grundpremiss?

Sara Önnebo: Strandgraven

Karin Janson: Fel sida älven

Christina Courtenay: Runorna viskar ditt namn