Motvilligt fascineras jag av det tankegods som Dan Brown serverar. Var finns människans medvetande? Finns det ett liv efter döden? Kring detta cirklar berättelsen i boken. När jag lyssnar undrar jag ibland om författaren får betalt per ord, så långdraget är det ibland. Det kan ta timmar innan svaret på en fråga avslöjas och det läggs en massa ord på att förhala svaren. Dessutom innehåller boken det jag skulle kalla föreläsningsavsnitt.

Boken är indelad i tre delar. Före. Avslöjandet. Efter. Och är en beskrivning av hur två människor tar sig igenom skuld, skam och rädslor, för att bli mer trygga i sig själva, för att kunna visa sårbarhet, och för att kunna leva på riktigt. I slutet av boken talar de en del om riskerna med publikationen - de var medvetna att en bok om sexberoende verkligen kan leda till ramaskrin. Vilket det gjorde.

JAG FÖRSTÅR, REDAN NÄR JAG LÄST DE FÖRSTA KAPITLEN, UNGEFÄR HUR DET KOMMER ATT GÅ. Men trots att just den spänningen är borta, fortsätter jag ändå fascinerad att läsa. ”Så kommer det att gå”, tänker jag - men hur beskriver författaren vägen dit? Det intresserar mig.

När jag lyssnar på Alex Schulmans senaste bok ”17 juni” känns det lite som att besöka en björn som ligger i ide. Den sovande björnen är barndomen. Om man väcker den mitt under djupsömnen - vad kan hända då? Kan den få ett raseriutbrott? Blir den glad? Vill den skaka bort dig och säga: ”Påminn mig inte om barndomen igen, den ska sova för alltid”?

Detta är den första - och hittills enda - boken i Samuel Karlssons serie om reportern Tasha.

Berättelsen startar i nutid, med att en tjallare dör, mer eller mindre i reporterns armar. 

Men det är något i händelseförloppet som får Tasha att vända blicken bakåt, mot tiden då hon jobbade och bodde i Vimmerby. Finns det en koppling mellan händelser i Vimmerby för fyra år sedan och det som händer nu?

Tänk dig en någorlunda välbärgad polsk-judisk familj i 1930-talets Polen. Föräldrarna har ett skrädderi och de bor med sina fem barn i en stor vacker lägenhet mitt i staden Radom - där det vid denna tid bor 30 000 judar. 1945 är 300 av dessa ännu i livet. På sex år - andra världskrigets tid - mördas nästan alla polska judar på olika sätt. Men några överlevde och detta är berättelsen om vad som hände en judisk familj under krigsåren. Det är en berättelse som äter sig in i mig - och som samtidigt säger något om vår samtid, tycker jag.

Hjulström skapar precis den där atmosfären som hon eftersträvar. En lantlig idyll som döljer visst mörker, en hygglig huvudperson som inte är fläckfri och dessutom lämnar hon trådar ut mot framtiden… Hur ska det gå för plantskolan?

Det är en spännande och intressant berättelse, inte bara beroende på de kända världshändelser den skildrar, utan också för att vi får möta moraliska dilemman. Men också hur ungdomliga beslut kan påverka resten av livet. Och vem skulle kunna tänka sig att en helt vanlig bibliotekarie (som Helena till slut blev)  och tvåbarnsmamma skulle kunna vara en spion? Hur ska man navigera i ett landskap där lögnen i princip är det enda alternativet?

Fyra män åker till Cap D’Antibes (lyxigaste lyxen nära Cannes på franska rivieran) på en svensexa. När de besöker en bar i Juan Le Pins kommer tre beväpnade män in på barn, samtidigt som en av killarna i gänget, Amir Yasin, kommer fram till baren. De skjuter med automatvapen, Amir, faller omkull och blir helt nedblodad. Några minuter senare grips han för inblandning i ett terrordåd.

Hazel är 14 år och hennes lillasyster Flora fem år. Hazel har skapat en fantasivärld som enbart är systrarnas - den viskande skogen. För lilla Flora blir den nästan till en alternativ verklighet. En dag försvinner Flora.

Det är en sådan där bok som det inte går att släppa. Det är lätt att själv dras med i spekulationerna kring morden. Och jag måste säga att författaren, som själv använder tre olika författarnamn (!) skickligt lockar läsaren att vilja veta mer.

JAG BLIR NYFIKEN PÅ ROMANBYGGEN SOM SKER I FLERA TIDSPLAN, OCH ÄR GENUINT NYFIKEN PÅ HUR DE OLIKA TRÅDARNA OCH PERSPEKTIVEN SKA VÄVAS SAMMAN. När jag läser Pam Jenoffs roman ”Skymning över Paris”, imponeras jag av hennes förmåga att skapa en spännande, rörande och intressant vävnad.

Utan att röja för mycket, så kantas berättelsen av Jeanettes nära döden-upplevelser, svek och elände. Fler människor hinner gå åt och spåren pekar åt ett visst håll. Ganska snabbt ”vet” jag att mördaren kommer att vara någon till synes osannolik. 

Detta är en hisnande terrorhistoria, som väver in terrorism i Europa, Mellanöstern och Afrika (hittills). Ju längre jag lyssnar, desto mer medveten blir jag om den övergripande titeln - operatör okänd. Boken är som en katt och råttalek, där läsaren hålls på halster. Vem är det egentligen som jagar vem och varför? Vad driver människor till terrordåd? Och när jag läst första delen, längtar jag till nästa del, som kommer först till årsskiftet.

Tänk dig att du är tonåring under andra världskriget och bor i ett land som är ockuperat av tyska nazister, du vet att kriget pågår, du ser vad som händer runt omkring dig och så inser du att du vill göra en insats.
När du börjar arbeta för att rädda människor, eller till och med ditt land, vet du att du hela tiden riskerar ditt liv - ändå fortsätter du.
En sådan hjältemodig människa var italienaren Pino Lella - på riktigt. 

I Karmanlinjens fokuspunkt befinner sig startup-bolaget Climacast - en svinbra vädertjänst som tränas upp av A1, för att kunna förvarna om lokala extremväder. Det låter ju hur bra som helst.

Men när superprogrammeraren Max Nyman rekryteras till bolaget så visar det sig att det finns starka motkrafter, någon eller några som till varje pris vill komma åt den kod som styr Climacast.

Nu har jag precis läst ”Skugga över slagtjärn”, där ett märkligt mord har skett. Någon hittar en död kropp i en myrstack, men huvudet saknas. Vem är den döde? Varför har han mördats? Fallet är så knöligt och komplicerat att Olivia Rönning, till vardags på NOA i Stockholm, får i uppdrag att hjälpa polisen i Strömsund. 

Det är en spännande berättelse om en tid som snart försvinner ur vårt mannaminne. Därför känns det extra angeläget att läsa denna bokserie. Jag vet inte hur många volymer Anders Nilsson har planerat… men jag gissar att materialet han har tillgång till, räcker för en hel radda böcker. Jag är beredd att läsa nästa del. 

Den här gången läser jag den tredje boken i Strindbergsserien, ”Skuggläge”. Denna gång är ett ouppklarat brott i centrum. Var det verkligen rätt person som dömdes för styckmordet 1989? Detta styckmord är ett trauma i hela bygden… somliga vill att det ska ”grävas upp igen” och andra att man ska låta bli.

Jag har precis läst Sara Alkners ”spänningsroman” Mirakelbringerskan och är just besviken. Det är lite som när jag läser en rubrik i tidningen, blir intresserad, fortsätter läsa ingressen, är fortfarande intresserad och så läser jag hela artikeln, och så inser jag att rubriken i princip saknade täckning i texten. Lite så känns det.