I denna roman gör tillfälligheter att fallen med de rånade änkorna faktiskt tas till ytan. Vi får möta änkorna, rånaren, poliserna och åklagaren och vi får följa processen från brott till dom i tingsrätten. Det är intressant att följa åklagarens roll, hur han ska rubricera brotten, hur utredningen leds, vad man tror kan leda till att den brottsanklagade fälls och hur man hanterar en känsla av att ”veta”, utifrån indicier. När vet vi verkligen vem som begått ett brott?

Så åter till min lekfulla grundfråga: Händer det också dig att du ibland undrar om du läser ”samma ” bok? Vilka teman brukar dyka upp i de böcker du läser? 

Redan på första sidan skildras det som gett romanen dess namn. ”Slaget”. Det lyckade (men barnlösa) paret Marcus och Sandra bor i en fint renoverad 1920-talsvilla i Hästhagen, Nacka. Fram till denna minut, då Marcus slår sitt slag mot Sandra, är de sinnebilden för det nästan perfekta.

Det var 50 år sedan jag gick ut nian. Många av tjejerna lämnade orten så fort som möjligt, för att söka ett annat liv någon annanstans. Jag var en av dem. Men hur är det att komma tillbaka? Går det att återvända och välja att bryta gamla mönster?

Caroline är tjejen som drog till London så snart det gick och som nu, mer än 20 år senare, får ett panikartat meddelande från sin mamma om att det är fara på färde hemma på gården. Snälla Caroline kom hem och hjälp mig! 

Motvilligt fascineras jag av det tankegods som Dan Brown serverar. Var finns människans medvetande? Finns det ett liv efter döden? Kring detta cirklar berättelsen i boken. När jag lyssnar undrar jag ibland om författaren får betalt per ord, så långdraget är det ibland. Det kan ta timmar innan svaret på en fråga avslöjas och det läggs en massa ord på att förhala svaren. Dessutom innehåller boken det jag skulle kalla föreläsningsavsnitt.

Boken är indelad i tre delar. Före. Avslöjandet. Efter. Och är en beskrivning av hur två människor tar sig igenom skuld, skam och rädslor, för att bli mer trygga i sig själva, för att kunna visa sårbarhet, och för att kunna leva på riktigt. I slutet av boken talar de en del om riskerna med publikationen - de var medvetna att en bok om sexberoende verkligen kan leda till ramaskrin. Vilket det gjorde.

JAG FÖRSTÅR, REDAN NÄR JAG LÄST DE FÖRSTA KAPITLEN, UNGEFÄR HUR DET KOMMER ATT GÅ. Men trots att just den spänningen är borta, fortsätter jag ändå fascinerad att läsa. ”Så kommer det att gå”, tänker jag - men hur beskriver författaren vägen dit? Det intresserar mig.

När jag lyssnar på Alex Schulmans senaste bok ”17 juni” känns det lite som att besöka en björn som ligger i ide. Den sovande björnen är barndomen. Om man väcker den mitt under djupsömnen - vad kan hända då? Kan den få ett raseriutbrott? Blir den glad? Vill den skaka bort dig och säga: ”Påminn mig inte om barndomen igen, den ska sova för alltid”?